Apropå att ”Karar är rara” i nr 10. Hur många gånger har det inte hänt mig, att jag råkat sitta ensam på redaktionen, då någon kommit upp i något ärende, hälsat i förbifarten och gått vidare sökande från rum till rum för att slutligen återvända med den intelligenta frågan: Är det ingen här?
Eller vederbörande har under sitt sökande hittat springpojken och förtjust framlagt sitt ärende för honom. Han är ju visserligen bara 15 år – men han är ju karl…
Det vemodigaste är, att besökaren lika ofta kunna vara kvinna som man.
Alma Falk, gammal landsortsjournalist.
Lämna ett svar