Två dygn får man räkna med att det tar att komma från London till Stockholm med båt och tåg. Visserligen 48 intressanta timmar med reselivets förtrollande odör i ens själsliga näsborrar. Men det kan hända att man av en eller annan anledning har eld i stjärten – man kanske är totalt utschasad och vill hem fortare än kvickt; det kan vara brådskande familjeangelägenheter eller affärer som kallar.
Man har iså fall chansen att komma hem på 3 timmar 25 minuter – om man itne mellanlandar – och även om vi lägger till c:a två timmar i varderfa ändan för formaliteter samt resor markledes till och från flygplatserna så tar flygresan bara en sjundedel av sjöresasns tid. För sådana som har råd att vinna så mycket tid är trafikflyget prima på så här pass långa sträckor.
Sedan jag skaffa biljett på ABA, SAS-kontoret vid Regent Street (där det förresten finns ett par engelska damer som pratar perfekt svenska) begav jag mig till flygpassagerarnas uppsamlingsplats (”airways terminal”) vid High-street Kensington. Efter en stunds väntan ropades vi ut till en speciell flygbuss som förde oss ut till flygfältet Northolt. Här verkade arrangemangen en aning provisoriska.
Iväg kom vi så småningom. DC-6:ans fyra motorer vrålade, vi lämnande den inte ens 2 000 m långa startbanen och dök upp i soldiset. PÅlanet har en stigning, som kommer premiärpassagerare på typen att nästan klippa efter andan; stigvinkeln är så brant att man tycker planet går för sakta – men när man vant sig anser man at så här kraftigt bör ett trafikplan alltid kunna stiga. På ett par tusen meters höjd lämnar vi dislagret, som vilar likt stelnad builjong över England. Svag stigning till omkring 4 000 m. Havet dröjer, vilket beror på att vi inte går ut direkt utan stävar åt nordost över den utbuktning av landet som bildas av Suffolk och Norfolk. Ut över kusten vid Great Yarmouth. Fart över 400 km/t.
När England suddas ut bakom oss är vi alldeles ensamma ett tag, flygande på gränsen emllan Nordsjön – som lugnt avlas till vänster – och Engelska kanalen. Här uppe är luften som smör, d.v.s. kolugn (= ko-lugn). Nu är tiden inne för ett gott mål mat. De två rara flygvärdiunnorna Hansson och Halmén kilar omkring med brickor. Sandiwches, kyckling och öl, jordgubar – snapsen kostar så där en krona, men maten i övrigt är inräknad i biljettpriset. Måltidsbestyren, som värdinnorna inte är så värst ansträngande i dag med bara 19 passagerare, hjälper oss över den gnutta långtråkighet som vill angripa en över det tomma havet. Och sensation för en sportflygare att få röka i luften…
Till höger om planet stiger de större Väst- och senare de mindre Ostfriesiska öarna fram ur diset. Vi flyger längs med ökedjan och har god tid att titta. En stund senare påkallar fartygschefen, flygkapten Morten HEnningsmoen, passagerarnas uppmärksamhet i högtalare: under högervingen försvinner snart Helgoland. Tyvärr är diset så besvärande att vi inte får något klart begrepp om den bryktade ön, men vi har i alla fall sett den del därav som är ljus i sig själv och skarpt solbelyst. Anstränger oss förgäves att långt till höger uppfatta något av Weser- och Elbemynningarna. Land dyker upp framför nosen: Schleswig på ”halsen” upp mot danska gränsen. Strax till vänster om DC-6:an vilar den T-fromade halvön Sylt, där tyska segelflygare före kriget med sina plan hängde i hangvinden och flög fram och tillbaka ideligen längs dynerna.
Jag går in i förarkabinen. God sikt neråt framför nosen. Man kan efter navigatörens karta på pricken säga att det där är Als, Aerö, Langeland, Fejö, Femö o.s.v. Vidunderligt vackert!p I stilla drömmande, rosig solnedgångsluft över blänkande hav drar vi oss neråt över Själland, över Köge bukt och landar på Kastrup. Uppehåll lagom för formaliteter, väntan och ett glas Tuborg.
Kylig nattluft vilar över Skåne. Småland har dragit täcket över sig och sover nästan men vaknar upp och blinkar med sjö-ögonen när vi kommer dråsande. För att inte störa går vi upp på höjd igen. Någonstans väl öster om Vättern flyger vi, ett upplyust skepp på mörk sjö. Havet kontaktar vi ungefär vid Valdemarsvik. Så snart iv lokaliserat Arkösund utanför Norrköping plockar vi i raskt tempo stad efter stad: Nyköping, Södertälje, STockholm. Går på ett kick. 50 minuter fårn Kölpenhamn. Effektiv flygtid 3 timmar 45 minuter från London. I andra riktningen är tabelltiden 3 t 40 min direkt och 3 t 57 min (effektiv flygtid) över Köpenhamn. När man kan få sig en svalkande öl i London, Köpenhamn och Stockholm samma afton måste väl detta färdmedel anses vara bra!
Gränserna är flytande, för att inte säga utsuddade!
Per Mil.
Lämna ett svar